När jag var mitt inne i min stress så förstod jag det inte själv. Jag förstod inte att det jag kände, tänkte och upplevde var ett resultat av en kropp och själ som var påverkad av en långvarig malande stress. Livet snurrade i en rasande fart och tog all min kraft.
Jag trodde att jag blivit tråkig, att jag var lat och inte lika effektiv som andra. Jag slog ständigt ned på mig själv för att jag aldrig nådde upp till de där målen jag satt upp. Jag kände mig värdelös. Det jag inte tänkte på då var att de där kraven jag hade på mig själv var så högt satta att mina möjligheter att klara dem var ytterst små.
Till slut satt jag där, inget var roligt längre. Var det så här det skulle vara? Var det här den personen jag hade blivit? Det kändes inte bra. När jag väl berättade för någon hur jag mådde, och hörde de där orden som endast funnits i mitt huvud tidigare, när jag hörde dem uttalas högt så hörde jag själv att det inte lät bra. Jag vet att jag tänkte att om någon av mina vänner berättat samma sak skulle jag blivit förskräckt, ja inte bara det utan väldigt orolig. Men jag kunde i mitt liv inte förstå hur någon skulle kunna hjälpa mig att bli glad och må bra igen? Hur skulle någon kunna hjälpa mig att ta bort alla krav och måsten, jag hade ju familj, tre barn, hus och ett hem som skulle skötas. Jag hade ett arbete med ansvar och krav på att leverera.
När jag väl förstod att alla mina symtom jag haft berodde på stress så var det en lättnad att inse att jag var helt normal. Att de symtom jag hade haft var helt normala, att det var min kropps förtvivlade försök att få stopp på mig. Jag var inte sjuk, jag inbillade mig inte. Vilken lättnad! Jag kunde må bra igen! Jag bestämde mig för att göra upp en plan. En plan för att läka min stressade kropp, att lära känna den igen på nytt och börja lyssna på de signaler min kropp skickar till mig.
Det jag vill säga med den här texten är att när vi är mitt inne i stressen, i det där ekorrhjulet, på det där tåget som går i 190 km/h och vi inte vet hur vi ska få stopp på det så känns det som att det är så här livet är. Vi känner oss maktlösa och kan inte förstå hur vi ska göra för att må bra igen. Men det går! Jag säger inte att det är enkelt och att det går fort, men det går absolut att må bra igen! Tveka inte att sök hjälp om du mår dåligt och vänta inte för länge. Jag stannade upp i tid, hade jag pressat mig själv ett halvår till så hade jag tveklöst drivit mig själv in i en utmattning men nu klarade jag mig eftersom jag fick en mycket kraftfull markering från min kropp att stanna upp. Och jag lyssnade för en gångs skull och stannade.
Kram Sandra